Lady Pain

I fredags så var vi på begravning för Arne, var otroligt fint, men sååå jobbigt.
Jag grät så ja trodde de inte skulle finnas nå mer tårar... men det fanns de.
Jag har alltid varit vek när jag ser killar gråta, och ujuj att de Andreas och bror helt knäckta var otroligt svårt. Inte minst mamma. Orättvist, jävla skit!
Alla fick en röd ros, jag tror min ros höll på att skaka sönder.

Jag försökte verkligen att hålla mig så gott jag kunde, Arne har bara varit i mitt liv en kort stund. Medans hans syskon och Andreas har varit en del av hans liv  i många många år. Kändes lite dumt att vara så ledsen. men så ska man nog inte känna. Jag lider ju med mamma och tänker på henne, därav alla tårar. Och att en av världens bästa är borta.

Men det gick bra, så otroligt vackert. När vi skulle fika efter så var det en lättsam stämmning. Vi skämtade om alla saker Arne gjort och hade allmänt trevligt.
Jag sträckte mig efter en ny öl, självklart, och hittade ingen öppnare.
Då ställde sig prästen upp och grävde i fickan. Upp kom en öppnare å ja började apskratta.
Han flinade till och sa att han alltid hade den med sig, öl är ju gott. Och att han hade en grej till.
Jag skämtade och tyckte att en präst minsann skulle ha en fick kniv. Alltid redo liksom, man kan aldrig vara säker. Inte ens som präst hehe.
 Han log och drog upp värsta brevkniven. haha.. Sjukt cool snubbe.

I dag har vi varit ute och gått och sprungit på stan. Mamma har klarat de bra i dag, stark hon.

Nu är jag hemma i Gävle igen och väntar på Hanna. Med en öl i handen och ciggen i käften så har jag även bråkat med toasitsen som har fått eget liv. Antingen är jag sne i röven lr så har den börjat dragit åt höger... jaja

Vid åtta så drar vi och festar me Erik Rehn och hans snowboard grabbar. Blir nog skoj!

Älskar dig!

// Queen of rock!